Nyligen var jag på Fotografiska och fängslades av Helena Blomqvists häpnadsväckande utställning. Hennes tavlor är helt fantastiska. Vackra. Sorgliga. Mystiska. Det är sällan jag blir så tagen och berörd av en tavla. Jag skulle gärna vilja ha en.
Helena Blomqvists drömlika bildvärld tar oss med in i det undermedvetna. Hon arbetar intuitivt och komprimerar och överför sina intryck och erfarenheter till ett alldeles eget bildspråk. Detta åstadkommer hon genom att konstruera alternativa världar i sin ateljé. Blomqvist bygger modeller och rekvisita som fungerar som bakgrund till berättelserna. Hon lägger ner mycket möda på att konstruera modellerna, bakgrunderna och figurerna till sina historier. Det kan ta flera månader att skapa en enda modell. Dessutom är Blomqvist oerhört noggrann i utformandet av de individuella scenerna. Intensiteten och koncentrationen som krävs för att mejsla ut modellernas vackert utformade detaljer är central i hennes process. När modellerna är färdigställda fotograferar hon dem. De digitalt redigerade bilderna fullbordar sedan illusionen av en separat verklighet. Inspirationskällan för Blomqvists arbeten är en samling drömmar, mardrömmar, tidningsurklipp, gamla fotografier, myter och sagor. Blomqvist arbetar ofta i serier där vi kan följa karaktärerna i olika äventyr. Bildspråket är inte alltid lättsamt utan det går ofta ett stråk av melankoli och förtvivlan genom hennes bilder. Källa:Fotografiska.
Om någon är intresserad av att köpa någon av hennes tavlor så besök Bukowskis den 23/5.




